Belastning på kulor och rullar i skenstyrningar

2024-04-24

När en kula belastas i en skenstyrning skenstyrning har den en elipsformad kontaktyta mot själva kulbanan. Initialt är den liten utan belastning men växer snabbt med ökad belastning.

Kulan som tar upp kraften får generellt den största tryckkraften mitt på kontaktytan och som minskar successivt ju längre ut man kommer.

En rulle som trycker mot en slät yta får en rektangulär kontaktyta som är större än den som är på en motsvarande kula. Belastningen längs hela ytan blir relativt jämn på hela kontaktytan.

Längst ut på kanterna får man dock en ökad belastning om man har en helt cylindrisk rulle. Kraftansamlingarna ute i kanten riskerar att spräcka materialet med ett haveri som resultat.

Om man i stället låter rullbanan vara lite välvd eller om man skapar en logaritmisk fas på rullen får man en jämn belastning. Då slipper man den ökade belastningen i kanterna som är destruktiv och som negativt påverkar livslängden.

För att få maximal bärighet och noggrannhet är kulor och rullar sorterade inom my, dvs tusendels millimeter.

En rullskenstyrning tar statiskt upp ca 50% mer last än motsvarande kulskenstyrning.

Här kan ni se en video gällande ämnet med Carry Lindholm från Bosch Rexroth: